Guldolympier från Boda


Gustaf Allan Lindh, bördig från Boda by, vann olympisk guldmedalj i Vinter Femkamp vid den 5:e vinterolympiaden, i St.Moritz 1948. Han är den förste och hittills enda guldolympiern i denna gren. Vinter Femkampen gick utanför det olympiska programmet 1948 och togs inte upp vid nästa vinterolympiad. Medaljerna delades ut först en tid efteråt. Gustaf fick sin guldmedalj vid en ceremoni på A4 i Östersund någon månad senare.Gustaf är född i Boda (eller Lidensboda) år 1926. Föräldrarna var Gustaf (kallades för Gösta) Lindh och Beda Magdalena Linde. Redan vid 17års ålder reste Gustaf och en kamrat till A4 i Östersund och tog värvning. Året var 1943. Det var mycket svårt att få arbete, så det blev värvning trots brinnande världskrig. Mor och far godkände sonens yrkesval med viss tvekan. Men vad göra i dessa tider.

Det blev volontär-, konstapel– och furirskola med goda möjligheter till idrottsutövning. Det var naturligt med vintergrenar i Östersund. Gustafs första tävling i vinterfemkamp var i Sollefteå 1946 och året efter vann han SM i Östersund. Med den meriten blev han uttagen i OS-laget.

De olika grenarna i Vinter Femkamp var skidor 10km, skytte(sk duellskjutning med pistol, 4 serier à 5 skott mot vridande figur, störtlopp, fäktning (alla mot alla) och ridning (fälttävlan med fasta hinder).

Dåtidens stjärnor i Vinter Femkamp var Wille Grut, Claes Egnell och Bertil Haase. Några var hela tio år äldre än Gustaf.

Skidor 10km

Skytte

Stört-lopp

Fäktning

Ridning

Platssiffra

1. Lindh

2

1

6

4

1

14

2. Grut

3

3

4

3

2

15

3. Haase

1

5

1

6

4

17

På de följande platserna kom Somazzi, Schweiz, 25 poäng, Rumpf, Schweiz, 26 poäng och Allhusen, England, 44 poäng. Totalt deltog 14 tävlande och hade inte svensken Claes Egnell brutit benet i störtloppet så hade troligen Sverige lagt beslag på de fyra första platserna. Hur som helst så tog Sverige alla tre medaljerna!!!

Lidens tidning har nyligen besökt Gustaf, som bor i Viksjö, Järfälla några mil nordväst om Stockholm.                                                                                                                               - Det var inte meningen att jag skulle vinna. Favoriterna var Claes Egnell och Wille Grut. Den senare fick "plåster på såren" genom att vinna OS-Guld i Modern Fem kamp i London samma år.

- Hur blev du mottagen vid hemkomsten?

- Det var inte några stora ovationer vid hem komsten som idag. Jag minns speciellt en permission när jag var på dans i Godtemp larlokalen i Boda. Då fick jag gå upp på scenen och bli hyllad.

Redan på hösten 1948, när kontraktstiden på fyra år gick ut, lämnade Gustaf det militära och efter utbildning på Tekniska Fackskolan i Sundsvall påbörjade han en karriär som konstruktör och byggare av kraftledningar.

Gustaf med OS-Guld-medaljen
52 år efter vinsten i St.Moritz.
Foto: Arne Johansson

 

Gustaf fortsatte att träna och tävla ända till 1954 då han red omkull på Karlberg i Stockholm och fick käken avslagen på båda sidorna. Därmed var tävlingskarriären över. - Har du haft nytta av OS-guldet senare i livet?  - Nej det kan jag inte påstå. Det var en upp levelse att få komma ut och se andra län der. Och så fick jag några trevliga vänner. Vi växlar julkort än idag – 52 år senare! Gustaf har bott några år i USA, men bor sedan drygt 30 år i Viksjö. Hemlängtan avtar dock inte, så varje höst är han med på älgjakten i Boda.

/Arne Johansson